glatt färgad lampa
Hej jag heter therese och är sjukt, alltså sjukligt, skapande. Det är nästan skrattretande, löjligt, absurt vad jag har fixat och donat idag. Dagens ballaste måste nog vara när jag tog fram färg och penslar och började skapa på min lampskärm...
Shit! jag kände mig mer kool när jag gjorde det. Såhär låter det ju försjutton bara riktigt sorgligt. En sextonåring som sitter och målar lampor. Hopp.
KLARA! herrejösses, du måste ju få en laddare snarast. Det här håller ju inte! Imorgon? Övermorgon? Kontakta mig! Nej attans, det kan du ju inte. Äh, vi måste lösa detta på något sätt helt enkelt. Skriv på... bloggen :D
Nej Judas. Jag höll inte på att bli mördad. Jag tänkte att jag skulle behöva slippa berätta story-n om mitt öde men tydligen var det inte acceptabelt (H)
So here we go:
Jag och Elsa går arm i arm på väg hem från Elin. När vi kommer till Paradisgaraget (övergångstället you know?) så ser vi en snubbe stå helt ensam. Helt stilla. Våra tankar börjar flyga; "Okej, skum kille..", "Tänk om han är mördarlysten..", "vad är det för spetsigt och blankt han har i handen..?" osv.
När vi väl går förbi så tittar han väldigt intensivt på oss men vi lyckas steg för steg passera honom. När vi gått enda till Linus hus så möter vi Adrian och en tjej som heter Amanda.
Amanda säger plötsligt att hon ska hälsa från killen med vit jacka att han är vårat öde. Eeeeeeeeeeh. Ja. Det var det ;)
/asiaten
