adios så som jag brukar säga



Idag träffade jag den här tjejen och åkte genom halva staden med henne och åt en twix glass. Det är inte ofta det är så trevligt att det är strömavbrott och tågen slutar funka! Aldrig, skulle jag nog vilja ändra det till.

Vi tog iallafall ett gemensamt beslut. Dags att avsluta denna blogg! Men vi tänkte inte lägga ner den, för alla fina minnen och så. Det kändes bara lite fånigt, tycker jag Klara då, att jag skriver en massa under allas namn. Dags för mig att skaffa eget so to speak! När jag väl inser vad det blir postar jag här så att Hedda och Linda kan se, våra enda läsare.

Dock måste jag medge att när vi alla tre skrev, under kanske 9-10 månader, så var det oerhört kul och det kändes inte alls som om vi både 2 km respektive en tredjedel av landet ifrån varandra.

Så jag vill bara säga, snyft, hej då, 621 glädjefyllda inlägg senare,efter 3161 besökare från 20 olika länder, så avslutar jag med samma bild som vi började med:



och låtsas att vi alla skrev det här tillsammans för det blir ännu djupare då.

Vi kommer nog aldrig få en tv-show.

Självklart Pernilla kan jag länka till klippet! Här är det fabulösa videoblogginlägget, the one and only;



När vi fortfarande var unga och oskyldiga.

och det är bara att ställa på frågor om ni mot förmodan skulle ha några! Jag lovar att jag tvingar både Therese och Alice svara på frågor ifall det skulle komma upp något skojigt.

Här har ni en bild på dom, om ni har glömt hur dom ser ut. Det har jag:



Här kan ni få se dessutom ett till litet klipp. 


Therese sångtext är dessutom så bra och orginell. Hur går det för dig Klara? svara nu. Svara inte sen nej för då har jag redan glömt bort frågan, svara nu. (fnissfniss) Alice: nej Jag ska göra!

nostalgi

Jag kollade randomly på våra många videoblogginlägg (ett) och det andra vi har postat på youtube.

Det finns inga kommentarer på vår långa instruktion på hur man gör en bra high five, men någon har tagit sig tiden att klicka på att de ogillar det. SAY IT TO OUR FACES ! lätt att vara modig bakom sin lilla skärm men i verkligheten tror jag nog inte att du skulle våga dissa våra high fives! !!! (men någon skrev också att vi var snyggare än blondinbella och att hon får akta sig. Ack vad rätt personen hade! vi har nämligen hotat bellas liv flera gånger. hon får faktiskt börja akta sig! hennes bloggkarriär är nog dock ganska safe.)

för övrigt var de otroligt skrattretande. Jag saknar Alice och Therese.


hurra för trion

och grattis oss i efterskott av 3000 svenska besökare. känns som en bra siffra!

Today is the day, in only a matter of moments, you will all be on your way

Den här bloggen går ju nästan baklänges.

Nu är jag nästintill frisk iallafall. Tillbaka-i-skolan-frisk, och det känns skönt!

Jag har i stora drag ingenting att säga här alls. Tusentals tankar som virvlar i hjärnan men ingenting av vett att diskutera här förrän jag själv vet vad jag ska göra av dom. Framförallt när en av dom känns som om det är ganska viktig och som jag borde finna svaret på. Jag återkommer här med inspiration senare!


En av mina favoritbilder från Frankrike. Här vill jag äta en glass!

Temperaturen är hög uti kroppen,

närmare 40 än 37 (komma fem!)
(vem har egentligen 37.5 som sin vanliga kroppstemperatur? Jag har väl typ 36.7 eller något. dagens läsarfråga!)

Min kropp gav mig nu svar på hur det går när man går lite sjuk till skolan två dagar i rad. Man blir ännu sjukare. men nu är jag sjuk enligt textboken och äter all sorts möjlig medicin och ligger i min säng och dricker litervis med vatten.

Min syster Katrin for för en kvart sedan till Viet Nam, där hon ska vara i tre månader - en väldigt lång tid kan man tycka! Så nu är det bara jag kvar hemma... Känner för att gråta en liten skvätt.

Nu ska jag gå och sjuka mig i min säng istället för det är för ansträngande att sitta vid datorn.
hejhej så länge!

RSS 2.0