Ohoj landkrabbor!

Tjabba Lucke! Vädret är bara bra, hur är det hos dig???????????????????????????????????????????????????
hehehehehehehhehehehehehehehe

Igår hängde jag med min moder, hennes kompis och hennes kompis dotter till Österlen för att hälsa på en annan kompis och bada i havet.
Badade i typ en timme. Skitskönt.
Hursomhelst så berättade den ena vännen, Madde, att hon råkat typ stuka stortån tidigare under dagen. Den andra vännen, Karin, erbjuder sig att läka foten med sin energi. Hon kallar det för rejka eller något liknande. Hursomhelst: där sitter vi på uteserveringen av en restaurang när Madde, motvilligt, lägger upp sitt ben i Karins knä. Karin blundar och håller händerna om Maddes fot. Efter några minuter kolla hon upp och säger "det är lite svårt när det är människor runtomkring som pratar, men nu börjar det komma igång". Hon blundar igen och börjar fara runt med händerna över Maddes ben och masserar tån samtidigt som hon ser oerhört koncentrerad ut.
Efter cirkus 15 minuter är hon klar och tittat upp mot skynd med händerna mot varandra för att tacka "Kraften". Hon frågar Madde om det känns bättre, varpå Madde svarar att det känns precis som innan. Detta förklarar Karin med att säga att det tar ett tag innan det börjar läka och att hon väl iallafall inte gjort det värre?
Hello liksom, det tar ett tag innan det börjar läka. Om det slutar göra ont om några dagar är det alltså Karins förtjänst, inte kroppens? Duuh, liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0