En asiat, en nordbagge och Judas

Igår kväll var vi ett gäng som drog till Balingsta och tjilla crazy. Det badades, lyssnades på musik och stämningen var mycket mycket god. Hemvägen däremot... Jag och Elsa drog innan resten av onödiga anledningar. När vi åkt en liten bit på åkern (för er som aldrig tagit er till Balingsta kan jag tala om att man måste korsa en åker, åka förbi stora stall, igenom en skitläskig skog, en lång väg där kommunen vägrar sätta upp några lampor och sedan är man vid civilisationen) ser vi två personer med moppe. Elsa ropar och frågar vilka de är men ingen svarar. Vi ger blanka fanken i det och cyklar vidare. Strax därefter märker vi att denna moppe åker en bit bakom oss utan tända lampor och otroligt tyst. Vi blir aningen irriterade för att den vägrar köra om oss. Denna irritation omvandlas så småningom till rädsla (a) då vi åker genom skogen. Vi stannar och skriker på dem men fortfarande, inget svar... Till slut kliver jag av cykeln och går emot dem och då gasas det på och iväg försvann de. Pustar ut. Ända tills vi kommer ut på Huddingevägen igen, då ser vi hur något blinkar bakom oss. "Skämtar dom med oss eller!?" Töntarna följde oss hela vägen hem till Elsa och nu hade vi våra aningar om vilka det var. Moppen försvinner ett tag då vi står vid Elsas uppfart och från en annan gata kommer... Robin Araya gående. Såjäklaklart! Nu var vi fullständigt säkra på att det var våra kära vänner Robin och Adam som skrämt skiten ur oss de senaste fyrtio minuterna. Arga blev vi, i alla fall jag, och vi slog Robin. Hur som haver, nu när vi visste att det inte var galna våldtäktsmän som smygit på oss kunde Elsa gå upp till sig medan Robin följde mig hem. Adam kom senare och vi satt hemma hos mig och döda tid till alldeles för tidigt på morgonen. (Ursäkta att jag ändrar tempus i mina texter, men jag orkar inte bry mig...)

bild från igår, från Elsas blogg: http://stridsbergs.blogg.se

KRAM