torsdagkännssomfredag
Jag finner det en smutta (hahahha) läskigt när Klara skriver om sig själv i tredje person. Har hon fått storhetsvansinne?!
Jag känner även sorg över det faktum att du inte fick några biljetter, samtidigt som jag skrattar lite åt det faktum att du inte tänkt tanken att Sverige och världen är full av twilightälskande flickor! (:D)
Igår mejlade jag skolor i Stockholm. Och fysjutton vad dom är desperata va! Idag när jag kom hem så hade jag typ fem mejl med "HOPPAS VI SES I HÖÖST! I LOOOOOVE YOU WILL YOU MARRY ME". Jag ba "men herregud, chilla med livet. än är inget skrivet i sten". Eller något. Jag vet inte riktigt. Hursomhelst så skickar jag ett sms med dom skolor som tackat ja till dig, Klara, och till Therese om en stund och ni får ge mig feedback. Låter det underbart? Det tycker jag.
Nu är det ju iallafall så att jag imorgon har mitt sista prov. Historia. Andra världskriget och Förintelsen. Detta kan ju inte gå annat än tipptopp? Eller? Det är den stora frågan. To be continued.
Idag möttes jag av en chock. Skolan var nämligen fylld av människor jag aldrig sett förr. Den var fylld av treor som, ja... helt enkelt inte har varit så mycket i skolan det senaste året. Alternativt att jag helt enkelt inte lagt märke till dom, då de vanligtvis inte går runt utklädda till träd och superman. Kan ha varit en bidragande faktor.
Dom tar hursomhelst studenten på tisdag och IDAG kom dom till skolan i utklädnad och sjungandes "vem vill gå i tvåan nu, ingeen ingeeen".
Detta fick mig att fundera på om dom kommer att hålla på såhär ända till måndag/tisdag eller om det här var något speciellt för idag. Fan jag glömde min slagpunkt. Det heter inte slagpunkt men jag finner icke ordet. Det känns som att slagpunkt var en försvenskning av det engelska uttrycket, men jag tror inte riktigt det heller. Hur som helst skulle berättelsen ha fått en liten twist. En skojig snurr som hade fått er alla att vrida er av skratt. Tyvärr uteblev denna och ni får helt enkelt bege er vidare utan en känsla av att "nu har jag allt blivit road".
Jag känner även sorg över det faktum att du inte fick några biljetter, samtidigt som jag skrattar lite åt det faktum att du inte tänkt tanken att Sverige och världen är full av twilightälskande flickor! (:D)
Igår mejlade jag skolor i Stockholm. Och fysjutton vad dom är desperata va! Idag när jag kom hem så hade jag typ fem mejl med "HOPPAS VI SES I HÖÖST! I LOOOOOVE YOU WILL YOU MARRY ME". Jag ba "men herregud, chilla med livet. än är inget skrivet i sten". Eller något. Jag vet inte riktigt. Hursomhelst så skickar jag ett sms med dom skolor som tackat ja till dig, Klara, och till Therese om en stund och ni får ge mig feedback. Låter det underbart? Det tycker jag.
Nu är det ju iallafall så att jag imorgon har mitt sista prov. Historia. Andra världskriget och Förintelsen. Detta kan ju inte gå annat än tipptopp? Eller? Det är den stora frågan. To be continued.
Idag möttes jag av en chock. Skolan var nämligen fylld av människor jag aldrig sett förr. Den var fylld av treor som, ja... helt enkelt inte har varit så mycket i skolan det senaste året. Alternativt att jag helt enkelt inte lagt märke till dom, då de vanligtvis inte går runt utklädda till träd och superman. Kan ha varit en bidragande faktor.
Dom tar hursomhelst studenten på tisdag och IDAG kom dom till skolan i utklädnad och sjungandes "vem vill gå i tvåan nu, ingeen ingeeen".
Detta fick mig att fundera på om dom kommer att hålla på såhär ända till måndag/tisdag eller om det här var något speciellt för idag. Fan jag glömde min slagpunkt. Det heter inte slagpunkt men jag finner icke ordet. Det känns som att slagpunkt var en försvenskning av det engelska uttrycket, men jag tror inte riktigt det heller. Hur som helst skulle berättelsen ha fått en liten twist. En skojig snurr som hade fått er alla att vrida er av skratt. Tyvärr uteblev denna och ni får helt enkelt bege er vidare utan en känsla av att "nu har jag allt blivit road".
Kommentarer
Trackback
