Så var resan slut...

Nu sitter jag uppe i Huddinge igen och känner mig ensam.

Lonely, I am so lonely, I have nobody, for my own.

Men resan var fett med värd. Om man säger så. Straffet vi alla får ta? Galet stora högar med plugg. Men jag gör faktiskt lätt den uppoffringen för dessa mysiga dagar vi hade! :D

För er som inte vet så är Alice och Therese galet fina vänner, och man känner sig så enormt speciell och glad och uppskattad när man är med dom så det är helt otroligt. Bara så ni vet.

puss från en trött men pepp Klara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0