Sårad, (men samtidigt glad)
Vi pratar fotboll eller något och Leith kommer med denna kommentar, skrattandes:
"Jag kan bara tänka mig Klara som värsta aik:fanet, ståendes på norra stå och skriker ("här körde han något rop och höll armarna liksom i kamp, eller ni vet som man gör när man skriker något"")
Och jag som trodde vi var vänner. Han och Fredrik trodde att jag var hammarbyare och jag tror Leith höll på att sätta sin egen tunga i halsen när jag berättade att jag har gått på rätt mycket Aik matcher. Sårad, det är kvällens känsla. Trodde de bara att det var ren tur att jag råkade kunna hela texten till Aiksången för någon vecka sedan och sjöng med? Hmpf. HMPF.
För övrigt har jag nog gått med ett stort leende större delen av dagen. Idag gjordes det förbannade kemiprovet.
NU ÄR DET HÖSTLOV.
HURRA! Jag skrev just färdigt de två enorma arbetena för imorgon och firar med att läsa om att du också kan ta höstlov nu. HURRA! Hoppas att du och de andra pazzazlatannissarna har det kanonkul på lovet!
Själv ska jag starta med ett HP-maraton.
KRAMAR
